På vift

Då sitter jag på tåget igen, det är nästan lättare att blogga här än på kansliet. Där är det en hiskeligt massa saker att hålla på med. Vi har dessutom varit ute och flängt allihopa i styrelsen denna veckan, så för den som varit på plats har det inneburit ganska mycket telefonstöd till de medlemmar som hört av sig. Men idag är det jag som är på vift, och jag siktar mig mot utkanten av Skåne, närmare bestämt Östra Göinge där jag har dagens ärende. Frågan är när jag kommer hem idag, för det är närmre två timmars restid. Och jag vill ju så gärna hem till Sixtis som precis har lärt sig rulla från rygg till mage.

Jag är mitt uppe i planeringen för Avdelning Skånes årsmöte som äger rum på Börshuset i Malmö den 7/4. Upplägget är nytt för i år i och med en motion som gick igenom vid förra årsmötet som innebär att man efter själva mötet ska ha utrymme för politiska diskussioner. Och dessa diskussioner är det då det som har tagit ett tag att fundera ut. Men det blir en paneldebatt om hur vi arbetar inom sex olika områden av verksamheten. Själv ska jag stå för redogörelsen av lönefrågan.

Det förs mycket diskussioner med medlemmar om tjänstemannafilter. Ibland tror jag faktiskt inte att politikerna på styrande nivå har en aning om hur verksamheterna ser ut. Man delegerar ansvaret nedåt till tjänstemän i olika led, och för varje led försvinner ofta mandaten över lön och arbetsmiljö, stycke för stycke, bit för bit. Men som demokratin i landet ser ut så väljer vi ju faktiskt de folkvalda för att de vill åstadkomma det som rösterna vill ha. Och jag kan inte tro att man isåfall självmant väljer att avstå från att få återkoppling i vad som händer på sjukhusgolven, på MASkontoren eller på skolsköterskeexpeditionen. Så varför är det som det är idag? Finns det en kultur i tjänstemannaledet att man är sämre chef om man tar problemen och vill ha stöd av de som sitter på det verkliga mandatet? Och är det verkligen en särskilt bra kultur? Jag som är politiskt intresserad själv (ja, ni som bor i Lomma, på plats 17 hittar ni mig på Sossarnas röstsedel till kommunfullmäktige… Kryssa i!) hade inte velat sitta och bestämma utformningen av våra verksamheter i mötessalen, utan att få veta de bekymmer som de anställda och vårdtagarna har. Och där tycker jag vi har en hel del at önska. Samtidigt läser jag i Sydsvenskan om hur våld och hot mot folkvalda ökar. Och du undrar jag, om man nu är så missnöjd med hur kommun, region och rike styrs, varför väljer man då att gå till angrepp mot personer så i den grad att dessa tvingar sluta sig mot verkligheten. Tror man verkligen att man påverkar på rätt sätt? Nä, motsättningar mot folkvalda är inget konstigt och jag är säker på att de flesta är beredda på att få mothugg av flera olika grupperingar i samhället. Men att mötas av påhopp med hot av person, hot av familj, kvinnoföraktande kommentarer, spottloskor och misshandel, det gör verkligen inte landet bättre.