Kassa löner

Då kom utvärderingen av årets lönerevisioner för Vårdförbundets medlemmar runt om i landet upp på etern. Det är ingen höjdarläsning för oss på södra sidan Hallandsåsen. Knappt tre procent har vi fått, och i kronor mellan 8-900 kr. Varför blir det då så här, kan man fråga sig?

Det finns flera svar. Jag ska berätta bakgrunden och ett och annat svar.

Vi, Vårdförbundets medlemmar, anser att vi ska bli lönesatta efter kunskap och kompetens. Det ska finnas ett tydligt samband mellan lön, motivation och resultat. Detta är grunden för individuell lönesättning. Det är en stor fördel för en arbetsgivare att ha ett sådant här avtal, eftersom man har oändliga möjligheter att planera sin verksamhet och ha personal som stannar kvar på arbetsplatsen. Men förutsättningen är ju att man ska vilja någonting med sin verksamhet. Och de siffror som jag läser idag visar entydigt på att Region Skåne vill inte någonting med sin verksamhet. Man står dövörad inför den personalomsättning som ökat drastiskt senaste året. Man blundar för studenternas krav för en rimlig ingångslön. Och man skakar på huvudet när vi försöker peka på vikten av att utnyttja legitimerad personals kompetens och funktion. Och om jag nu ska kliva av från stolen som facklig företrädare och prata som medborgare i Region Skåne, så blir jag riktigt rädd. För hur vill jag att jag ska bli omhändertagen när jag blir inlagd på sjukhus? Är det inte någonstans där det grundläggande i att betala skatt ligger? Att jag vet att när jag far illa så har jag ett skyddsnät av kunnig, humanistisk och engagerad personal, som utgår ifrån mitt bästa?

Sjuksköterskor i Region Skåne och hela Sverige är felvärderade. I Skåne säger man sig vilja komma till stånd med jämställda löner. Tittar vi på årets löneöverläggning som Vårdförbundet valt att inte skriva på, eftersom vi är gravt oeniga med regionen, så säger arbetsgivaren att man med dessa knappa 3 procent tar ett bra steg mot att jämna ut skillnaden i könslönen. Räknar man på det, så är det tvärt om. Skillnaden ökar. Men det vägrar man lyssna på, istället pekar man på sina egna siffror.

Återigen blir jag faktiskt rädd som medborgare. Hör man inte ropen inom de egna verksamheterna? Hur länge går det att hålla sjukvården bemannad om man inte gör arbetsplatsen attraktiv? Med attraktiv kan menas mycket, men lön är faktiskt en ganska viktig huvudingrediens. Och det blir än viktigare när det idag finns så stora problem på vårdinrättningarna i Skåne, där de andra ingredienserna, arbetsmiljö, arbetstid och dåliga anställningsavtal blir kryddor i soppan.

Två ord kvar att skriva.

Skärpning arbetsgivare!