Medlemsaktivism

Nja, jag är lite mör. Inte direkt träningsvärk, men lite stelt är det när jag ska lyfta mig. Det blev en tid på 27:42 på gårdagens blodomlopp. Och nej, inte på milen… Jag höll mig till de fem kilometern. Jag är inte riktigt i den form jag önskar. Alla vi som sprang från kansliet är dock väldigt nöjda med var och ens insats.

Idag håller jag på och härjar i Malmö Kommun, och jag ska till andra sidan stan i eftermiddag för medlemsmöte. Också ska jag fortsätta tänka. 

Jag tänker fortfarande på medlemsaktivism (fortfarande… ni som läst förar inlägget förstår. Det var ju kongressens röda tråd…). Vi har en uppsjö av just medlemsaktivism. 25K-rörelsen, barnmorskeupproret med mera. Vill du förändra din arbetsplats, så gör det. Det är hos er makten ligger. Förra veckan fick jag ett mail från en medlem som larmar om mycket dålig arbetsmijö. Medlemmen vill att det ska lyftas, chefen närmst arbetsplatsen får inte gehör för sina äskanden uppåt. Det är en evig diskussion om fysiska platser, beredskapsläge och externa patienter. Överbeläggningar har blivit standard. Och överbeläggningar är man inte utrustad i bemanningen för. Så vad gör man?

För det första gör man helt rätt i att kontakta Vårdförbundet. Vi har en organisation som står beredd att höra medlemmarnas historia. Vi lyfter frågan om att detta är ett stort problem inom flera av regionens arbetsplatser. Men det är medlemmarna själva som måste säga vad man vill ha för förändring. Man måste säga det till varandra, till oss, till sig själva. Då står vi samlade, och då är vi starka. Arbetsplatsen står samlad och förbundet backar upp er. Tillsammans sprider vi budskapet.

Woho… Now THAT’s what i call facklig solidaritetJ