Det verkar inte bli någon vit
jul i år. Regnet blaskar och plaskar. Kan väl kvitta, vi har haft fina jular
senaste åren tycker jag. Julkänslan har dock fått en ny början senaste åren,
för när musikhjälpenveckan sätter igång då vet man att det snart är jul. Vilket
får mig att tänka på en golfrunda, som kammades hem av Navid Modiri under förra
veckan. Hans motpart på de aderton hålen är ingen annan än Sverigedemokraternas
partiledare. Vem som får mest i handikapp skiter jag i. Navid har redan vunnit.
För han står upp för sina ideal. Och mina. Och 90 % av Sveriges övriga
befolkning.
Jag har mitt uppdrag i en
partipolitiskt obunden organisation. Därmed inte sagt att jag inte kan ta
ställning. Och denna bloggen är min privata, och i den skriver jag vilken
ställning jag tar. Jag tar ställning emot ett parti med företrädare som,
istället för att använda sig av de svenska demokratiska traditionerna som
finns, använder hot och våld för att nå sina mål. Dessa företrädare skulle
kunna bli min motpart i en förhandling mellan förbundet och arbetsgivaren. Vad
händer när vi ställer oss oeniga? Hängs vi ut på Avpixlat med namn och
personnummer då? Kastar de stenar genom fönstret till mitt kontor eller mitt
hem? För så arbetar partiet idag. Och det finns ingenting som säger att det
blir annorlunda om partiet skulle få makt. Tvärtom, så är det så det sannolikt
kommer att bli. Vi kommer att få se förslag om att arbetsgivaren har
anställningskriterier som särskild hudfärg, särskild religion, och särskild
härkomst. Tänker jag acceptera det? Nej. Jag vet faktiskt inte hur jag gör om
ett sådant parti blir invalt som maktfaktor i ett område där jag sitter som
arbetarrepresentant. Det är här som rädslan kommer fram. Och så är det. Partiet
styr med rädslan som maktfaktor.
Det jag vet är att efter
Navid Modiris initiativ att ta en golfrunda, så tänker jag
följa i hans fotspår och ständigt stå upp för mina ideal. Jag tänker bemöta
partiets åsikter vid kaffebordet, på julmiddagen, på busshållplatsen, på
gympasset. För jag vägrar låta de tio
procenten tro, att de talar för mig. För jag tror på kärlek och demokrati,
precis som 90 % av Sveriges befolkning.
Join me please.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar