Äntligen en arbetsdator!

Så kommer jag till sist ner till tangentbordet igen, efter dryga veckans frånvaro. Det är ett nytt tangentbord, Region Skåne har nämligen äntligen förmedlat mig en dator som jag kan använda mig av i det fackliga uppdraget. Det tog bara tre månader!

Veckan kantades av en fullspäckad kalender. I måndags var jag inbjuden på händelseanalys i en kommun vars namn jag avstår att berätta. Alla som har arbetat med händelseanalyser hade nog upplevt samma känsla som jag gjorde, man hade ingen koll överhuvudtaget. För det första kallar man en medlem, vars roll skulle visa sig att vara som sakkunnig, på ett sätt som påminner om en order om att inställa sig till domstol, och för det andra har man som material en bibba med journalhandlingar som spinner över ett års tid. Man gör alltså en händelseanalys på ca 50 olika händelser. Vilket ju inte går att göra rent praktiskt, eftersom tanken med händelseanalys är att gå på djupet i EN händelse. Pust. Dessutom får jag höra orden ”man kan inte ha möte med 60 sjuksköterskor för då blir det bara gnäll”. Och detta från flera personer på ledningsnivå. Vilken attityd har man till sin personal egentligen? Jag har sagt det innan, men, jag blir så trött…

Motionsstoppet för Vårdförbundet kongress var förra fredagen, för er medlemmar som är nyfikna, gå in på Vårdförbundets hemsida och läs. Jag hann med att skriva fyra.

Nästa vecka har jag min första löneöverläggning i kommunerna. Jag mediterar varje dag och natt över min roll i detta.

Sjukfrånvaro på kansliet har gjort att jag mellan alla möten och förhandlingar harvat framför telefon och dator för att vara medlemmar behjälpliga med olika frågor och ärenden. Mitt skrivbord är i stort behov av städning och pappersrensning. Jag ska ägna mig åt det nu, sista timmen innan jag går hem och firar helg med familjen (där den yngste medlemmen sedan i söndags är döpt).