Metropolis

Nä, nu får det vara slut på ledigheterna här. Dags att börja arbeta. Nytt år är nya löner, nya arbetsplatsförändringar, nya debatter och nya utmaningar. Dessutom ska jag hinna med att få min son döpt till helgen. Han klarar tremånadersgränsen med två dagars marginal.

Jag blev kontaktad av en journalist i fredags som undrade hur jul- och nyårshelgen har varit på de skånska sjukhusen. Jag kunde ge väldigt dåliga svar. Alla Vårdförbundets expeditioner utom två var stängda, och de jag fick tag på hade inte fått in särskilt många ärenden. Men jag bad journalisten höra av sig denna vecka igen, för jag vet att det brukar dröja någon dag tills man har landat, sen hör man av sig till Vårdförbundet. Då får vi höra hur patienter legat i korridorer, läkarrum, akutrum och kök. Hur personal som blivit sjuk på juldagen inte ersatts, vilket gjort att man stått där med dubbelt antal patienter. Hur läkare med inläggningsrätt inte bryr sig om vilken specifik kompetens som personalen har, när man öser in patienter med lunginflammation, trycksår och hjärtsvikt på en avdelning med neurologisk inriktning. Men jag har inte hört något än, detta är vad jag tror. Jag hoppas att jag har fel.

Samtidigt läser jag på Sveriges Radios hemsida om ökade satsningar i Sverige på robotoperationer. Det är inte bevisat att sådana skulle vara överlägsna det gamla sättet att operera. Och de kostar mycket, mycket pengar. Citat från sajten: ”Om alla operationer för prostatacancer skulle genomföras med hjälp av robot, skulle det ändå räcka med totalt 12 robotar i hela Sverige, istället för dagens nitton”.

Det visar lite på hur sjukvårdens resurser är prioriterade.