TV-godis

Idag är fortsatt en trög dag. Natten var mig icke skonsam. Den lille fick sin första vaccination igår, och han hade nog lite känningar under natten. Men han är avledbar med en liten sång och ett blöjbyte, men det blev inte många timmars sammanhängande sömn för min del. Men det är det värt för den att den lille sötnosen ska ha det bra!

Jag var minsann med i tv igår. SVT körde igång sin satsning ”din röst” inför valen i år, så igår ställde de sig med ett team utanför flera olika sjukhus runt om i landet och intervjuade patienter och medarbetare som passerade. De ringde till oss i styrelsen och ville ha oss med, så jag kastade mig på bussen, med enbart en frukt till matsäck för att hinna till sjukhuset i Lund. Det hela blev ganska spännande, för jag visste inte vilken form tv-framträdandet skulle ha. Men det visade sig vara en gruppdiskussion, med olika personer ur olika grupper. Allt som allt är jag väl hyfsat nöjd med min medverkan, men det finns ett par saker som jag reagerar på i efterhand. Men under rådande sändning valde jag att inte gå in i debatt. Här är länken.

Det jag framför i intervjun speglar ganska bra det jag vill framhäva i mina åsikter nedan. Centrera vården utifrån individen, och gör upp med den rådande, uråldriga sjukhushierarkin.

Mannen till vänster om mig klappar mig på axeln och säger att han håller med mig. ”Läkarna ska styra vården”. Okej, på vilket sätt håller han med mig, för så tycker ju inte jag. Men han tar för givet att jag företräder läkare av någon anledning. Sannolikt för att jag är man. Genusyrsel...

Han anser att högst kunskap om att bota sjukdomar ska styra vården. Men jag tycker att den som har bäst helhetsperspektiv på personen som besöker sjukhuset är bäst lämpad att utforma verksamheten. Vi som vill främja det friska i individen. Vi vill ha mandat att arbeta efter vår kompetens. 

Mannen till höger om mig använder två fraser som kan göra mig tokig. Det som inte framkommer i sändningen är att han är aktiv i Skånes nya vårdparti, och kanske är det därför som jag reagerar så starkt på vad han säger. Jag tycker att om man nu ska utmana med ett parti som ska bära vården framåt, så måste man komma med nytänkande. Men tyvärr fallerar det helt. Det första är att han kallar personalen för änglar. Vi driver en hutlös debatt inom förbundet, man präntar in det i grundutbildningen och vi spottar på det i kafferummet. Våra yrken är inga kall. Vi är lika mycket änglar som busschaufförerna som kör mig mellan Malmö och Lund. Som aktiemäklaren som sitter och gör feta börsklipp. Som nyhetsankarna som läser upp dagens händelser för oss i tv-rutan. Däremot är vi förbaskat bra på våra jobb. Vi är så in i helvetes duktiga på att handskas med människor. Och vi är en jäkligt bra samtalspartner. Att patienter kallar mig ängel brukar jag inte gå upp i varv för, för de vill bara väl. Men det här sättet blir för mig ganska kränkande.

Den andra frasen han använder är att ”personalen går på knäna”. Återigen. Varför raljerar vi samma fraser ut och in och fram och tillbaks som inte betyder någonting. Inte fanken går jag på knäna när jag står ensam på två avdelningar en natt då man inte fått in någon ersättare för mina tre kollegor. Jag springer på mina fötter. Jag svettas nedför käkbenen. Jag lyfter och vänder mina patienter, i alla de ställningar jag fått lära mig att inte använda. Jag får exem på mina händer för att jag inte hinner smörja mina händer mellan sprit och tvål. Jag skriker i högtalartelefonen för att kunna arbeta med mina händer samtidigt som jag larmar om hjälp. Men den enda gången jag sett någon gå på knäna var när en kollega halkade på en påse Movicol.

Så nä, nu vill jag ha nytänkande. Jag vill ha det från de partier som idag sitter i regionfullmäktige, kommunfullmäktige och riksdag, och jag vill ha det från de partier som vill dit.