På väg mot nordost

Det här börjar jag skriva på tåget, någonstans mellan Höör och Hässleholm. Jag är på väg till Kristianstad, för att sitta och arbeta på Vårdförbundets expedition där. Vi i styrelsen vill gärna komma närmre våra förtroendevalda ute på sjukhusen, och detta är ju ett sätt. De som sitter på expedition har väl i och för sig lite lättare linje att komma i kontakt med oss, men ofta blir det mailkonversationer och telefonsamtal och det är ju så fruktansvärt opersonligt.

Vårdförbundets kongress börjar närma sig, anmälningsblanketten trillade in häromdagen i brevlådan. Det blir intressant att se hur den utvecklar sig, en av de stora frågorna skulle varit en organisationsförändring, men båda förändringsförslagen har dragits tillbaka från förbundsstyrelsen. Det kommer att utses en ny styrelse i förbundet, och här vet jag att min avdelningsordförande har arbetat hårt i den nationella valberedningen med att intervjua kandidater och få fram bra förslag. Än så länge är inte nomineringstiden ute, och det finns ännu inga färdiga förslag från valberedningen på nya ledamöter. Som jag har tjatat om innan, så finns det fyra motioner skrivna av mig själv, och de kommer såklart att få såväl styrelsens, som kongressens bifall… Jag är en obotlig optimist.

Annars botar jag fortfarande huvudvärken från gårdagens mailkonversation med en arbetsgivarrepresentant i en av mina kommuner, som enträget påstår att andra förbund i TCO har förhandlingsmandat för Vårdförbundet. Nej. Nej. Nej. Det har de inte säger jag och får till sist röda ögon och sprutar eld. Men jag lugnar mig fort, och ändrar till en mycket trevligare ton när jag hoppar till nästa mail och bjuder in en ny förtroendevald skolsköterska till introduktion. Och det är i sådant arbete, i kontakt med andra förtroendevalda och medlemmar som jag finner styrka.