Eller hur är det händelser tar sin början. Att välja att bli
fackligt aktiv kan börja på flera sätt. Det finns de som tar steget fram när
det skakar till. Ibland kan det krävas att båten är halvvägs i sank innan någon
inser vikten i att försöka rädda det som räddas kan. Det bästa, både för
verksamhet och för den som blir förtroendevald är dock att kliva in i rollen
när det är stiltje, då finns det gott om tid för inlärning, samarbetet gentemot
sin chef är oftast bättre men framförallt finns vi på utkiken redan innan det
börjar skaka till, och kan sätta hårt mot hårt när våra medlemmars intressen är
i farozonen.
Jag harvar vidare inom min
upplärning. Idag har jag lärt mig telefonsystemet (även om jag ännu inte fått
något eget telefonnummer…). Mina väggar är fortfarande nakna, förutom en tom
whiteboardtavla. Jag har planerat att gå upp på vinden där hemma och rota fram
några gamla tavlor jag har liggande från ungkarlstiden som jag kan sätta upp. Jag
har nån inramad Neil Young-tavla som skulle kunna göra kontoret lite mer hemtrevligt.
Än så länge har jag bokat in
två medlemsmöten framöver, bland annat ett på min egen arbetsplats. Vårdförbundets antologi ”genusyrsel och
normuppror” läses intensivt under dagarna (den är skitbra och gratis för
medlemmar, köp den!). Jag har skrivit två blogginlägg. Det är ju ändå en hyfsad
start på uppdraget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar