Pay me my money down...

Förmiddagen har spenderats i att ringa runt till medlemmar som riskerar uteslutning ur förbundet på grund av att månadsräkningen inte är betald. Några blir förvånade och vill rätta till det direkt, andra rycker på axlarna och vill ändå gå ur förbundet. Problemet med de som väljer att gå ur är, att det är många gånger just dessa personer som allra mest hade behövt en aktiv fackförening bakom sig. Men de ser det som en avgift som bara drar ner deras lön. Deras arbetssituation förändras inte, trots att man betalar medlemsavgift. Lönförhöjningarna ligger på en tråkig platt nivå, trots att man betalar medlemsavgift.

Och de har faktiskt all rätt i sin tankegång.

MEN

När man är ansluten till ett fackförbund har man möjligheten att själv kunna driva frågor på sin arbetsplats. Om man väljer att bli förtroendevald företräder man sina medlemmars åsikter och arbetsgivaren kan inte lasta den enskilde individen för att vara ”besvärlig”. Om man väljer att vara passiv medlem kan man fortfarande påverka, genom att ha en dialog med den som är förtroendevald, och likadant är det här, arbetsgivaren kan inte lasta den enskilde individen.

Dessutom har vi inom Vårdförbundet ett gott juridiskt skydd genom medlemskapet när vi råkar göra misstag inom arbetet. Det är ingen höjdare att stå ensam i en anmälan.

Medlemsavgiften vi sen betalar är ingen förmögenhet. 250 kr som går till samordning, administration, juridik och annat är väl spenderade pengar.

Och glöm aldrig.

Enade vi stå, splittrade vi falla.